Hallu!

Igår var det underbar väder. Varmt och skönt, så vi åkte till Flatenbadet. Det är vår favorit badplats som ligger närmast oss. Mamma, pappa, brorsan och hans två prinsessor följde med även grannpojken på vår gata fick följa med. Vi var där i ungefär fyra timmar, vilket kändes lagom. Barnen badade en hel del och hade roligt.

När vi åkte hem bestämde vi oss för att ta en promenad och leta efter Pokémon, men först skulle vi duscha. Japp, Jimmy och jag har laddat ner Pokémon go. Haha. Det är faktiskt väldigt roligt, men man fattar typ inte riktigt hur det funkar.

Jag gör det dels för att jag själv tycker det är roligt men också för att barnen tycker det är kul. En sak jag alltid har tänkt på, särskilt nu när jag ska börja jobba är att det är viktigt att vara intresserad av barnens populär kultur. Låta eleverna lära mig om saker jag inte förstår eller hänger med i, det kan vara spel, film, musik. Vad som helst egentligen, men att man visar intresse och att man själv utforskar lite och testa.

Vi gick i alla fall ut för att fånga Pokémon. Barnen cyklade och jag och Jimmy gick.

Vi fångade en del Pokémon.

Sen när vi gick tillbaka hem cyklade Ellen i förväg. Vilket hon brukar göra men denna gången slutade det i en mardröm. När vi kom fram så stod Ellens cykel där med inte Ellen. Vi gick till baksidan för att se om hon var med Olle, men det var hon inte. Hennes hjälm var inte där heller vilket vi tyckte var konstigt. Sedan ringde jimmy mamma för att höra om Ellen var där, mamma sa att hon inte va det, men vi trodde hon skojade. Efter en stund märkte Jimmy att hon menade allvar. Vi blev jätte oroliga, vi började ropa på henne, mamma och pappa gick ut för att leta också. Sedan gick jag till grannpojken och knackade på för att se om hon va där eller om de hade sett henne, men hon va inte heller där. Grannpojkens mamma blev också orolig så de gick också ut och letade och ropade efter Ellen. Allt detta gick ganska fort men det kändes som flera timmar. Nu for det många hemska tankar i mitt huvud. Jag tänkte att vi skulle hitta min lilla flicka död i en skog. Jag tänkte det värsta. Jag kände mig maktlös, jag visste inte vad jag skulle göra, ringa polisen, knacka på hos alla grannarna. Jag mådde illa och mitt hjärta höll på att gå sönder i tusen bitar. Elias va också jätte orolig och ledsen. Jimmy bestämde sig för att ta bilen och köra en runda för att se om hon hade gått tillbaka.

Ellen hade gått tillbaka för att möta oss, men när vi gick hem genade vi genom skogen och hon hade tagit andra vägen. Det hade alltså gått ca 20 minuter innan vi hittade henne. Det va de värsta 20 minuterna i mitt liv. Ellen va också ledsen och rädd för att hon inte hade hittat oss. Jimmy hittade henne en bra bit ifrån oss.

När de kom fram och jag fick se min lilla flicka så släppte allt. Men hon sprang in och va jätte ledsen. Vi gick in och kramade om henne, pratade med henne och grät tillsammans med henne.

Vi sa till henne att hon måste stanna på plats eller om det är kallt så kunde hon gå till mamma och pappa eller till grannpojken, dem vi känner och litar på.

Nu hoppas detta var sista gången det händer.

Jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på det, jag tänket även på alla familjer som också har fått gå genom värre, faktiskt aldrig hittat sina barn eller hittat dem döda.

Jag vet inte vad jag hade gjort utan mina barn. Om det skulle hända något mina små älsklinga, mina hjärtan, mina stjärnor vet jag inte vad jag skulle ta vägen.

Jag älskar er mina älskade barn